laniis

Godafton va. Ja aftonen är god. Våfflor. Mumma. Älskar att vara hemma och bli matad. Ja vad är nytt kan man ju undra. Nja, not too much egentligen. Skulle vara i Umeå just nu. Så är dock inte fallet. I torsdags bestämde jag mig för att en lektion inte var värd det. Två timmar skola och sedan dötid. Eller stanna hemma och ha det bra till söndag. You get my point. Ja, sedan blev det lite spontanfest igår då. Eller förrgår egentligen. Alltså i fredags. Det var mycket trevligt. Festen varade i dom timmarna 12. Sliten tjej kan vi ju påstå med all rätt. Börjar förstå det här med skönhetssömn. En timmes sömn makes nobody pretty. Lång dag om vi säger så. Fast värt det. Alltid värt det. Vem kan klaga när man är omgiven av massa trevligt folk? Ain't gonna be me. Nämen, mer än så hade jag inte att säga. FÖRUTOM att jag börjar luta mer och mer åt en tumblr. Dock velar jag. Som vanligt. Adios amigos.

Goder dager mina små liljekonvaljer. Don't ask. Det var tydligen ett tag sen sist. Glömmer bort att den här existerar. Vill_ha_ny. Funderar på tumblr, layouten är lite ljuvare att skåda än denna. Visserligen vet jag inte om uppdateringarna blir desto fler men det återstår att se. Only time will tell. Känner att det är dags för något nytt. Och det är det ju iofs. På måndag. Ja, tänka sig att jag i veckan avslutar jag kursen i genusvetenskap. Att ett halvår kan gå sådär fasligt fort. Helt otroligt.

Sugen.nu - seriös dejting. Eh jo tjena. Användarnamn: [email protected]? Jo, seriös dejting, för all del. Nämen, trevligt att se er här igen. Känner att jag bör tillföra med lite glädjens ord här. Kan börja med att hälsa grattis till min finaste Linn som fyller 20! Kände mig lite vitsig och slängde iväg lite fina ord till damen i fråga "Ja må hon leva, hoppas Peter ger dig god tårta att sleva. Mycket tråkigt att du är sjuk, men förhoppningsvis gör detta grattis dig lite mer mjuk. Denna dagen hoppas jag är din bästa, men med oss ska du firas mestast. Längtar tills du kommer hem, så vi kan fira tills vi inte vet vem som är vem." Tyckte verkligen att ditt grattis förtjänade att vara med även här, det är ju trots allt inte varje dag man fyller glasbanksålder! (Det är bara en dag)(Iaf i Sverige)(Seriöst, jag tror det).

Hej mina barn. Tant Lana är åter in the building (eller the internets)(eller da blogh). Ja jag har varit frånvarande. Inte bara på bloggen. Vet inte var jag har mitt huvud riktigt. Eller jo det vet jag ju, mellan mina axlar. Tankarna är väl de som har en tendens att fly. Har inte riktigt känt mig här den senaste veckan. Vet inte vad det beror på. Känns bara som att jag isolerat mig. Kan vara nyttigt det med ibland. Det ger en nytt perspektiv på saker och ting. Jaja. Ska sluta vara såhär oerhört tråkig. För er skull. Men mest för min egen. För jag är ju trots allt viktigast. Hehe. No joke. Eller?

Trött_tjej_92 här. Japp. Lång gårdag, vääääääääldigt lång. För mycket förtärd alkohol. För många vakna timmar. Too little sleep makes Lana a dull girl. Sant. Hade iaf en trevlig kväll. Alicias försök att svara i min telefon när alarmet ringde var det allra bästa. Full och nyvaken sitter hon plötsligt i min säng och vrålar "DET GÅR INTE SVARA AAAH". Hehe. Söt tjej <3 Hon är fin den där Alicia.

Hade besök av de allra finaste ikväll. Glömmer hur tur jag egentligen har som får ha dessa människor i mitt liv. Är inne i en period nu när jag inte ser fram emot något. Imorgon åker jag tillbaka till Umeå. Tror det är ångesten inför det som spökar hos mig. Jag har världens finaste vänner, det har jag verkligen. Men alldeles för långt bort tyvärr. De flesta 16 mil, men det är 16 mil för långt. Känner mig sådär fruktansvärt ensam. Det gör ont i mig. Det gör ont att inte kunna gå över till någon. Aldrig kunna ta en fika. Aldrig kunna mysa. Jag behöver mycket sällskap för att må bra. Därför pallrar jag mig lite för ofta till Skeå. Lite för ofta än vad jag har råd med. Hatar att sätta ett pris på vänskap. För det är precis vad det blir. Blä. Det blir bättre. Det vet jag. Men det känns för långt borta än. Jag ser ingen förändring. Ser bara de ensamma helgerna. Roomie gör det lättare. Men helgerna är fortfarande jobbiga. Fruktansvärt jobbiga. Saknar alla så det gör ont i lillhjärtat. Kan inte ens beskriva den känsla jag har när jag inser att förhoppningsvis några av er kommer vara närmare inom ett år. ÅH VAD JAG BA TYCKER OM ER!!!! Har haft två asbra veckor här hemma med er, därför blir det tyngre att åka nu. Men det går. Allt går an. Intalar mig att det bara är ett tag. Bara en stund sen är ni här igen.

Finner mig alltid maniskt spelandes Bejeweled när det är något som stör mig. Spelat nästan tre timmar i sträck nu.. antar att jag hade much on my mind. Tankar som flyger omkring i huvudet som en flock vilsna fåglar. Vet inte how to make sense av allt. Hittar inte orden. Känner mig helt handfallen inför mig själv. Känner mig vilsen bland alla andra. Jag mår bra. Det gör jag verkligen. Fast samtidigt är det mycket som jag börjat tvivla på. Människor i min omgivning. Who can be trusted? Jag undrar det. Väldigt ofta. Frågan som dykt upp allt mer regelbundet. Frågan som jag inte har något svar på. Vem är där på riktigt egentligen? "När det väl gäller". Har aldrig tyckt om det uttrycket men har ändå låtit det ta en stor plats. Alldeles för stor plats. Jag vill inte att människor ska finnas där "när det väl gäller", jag vill att de ska finnas där när det inte gäller också. Att de finns där när jag behöver de att finnas där. Jag vill att de ska förstå. Förstå att det är viktigt att alltid vara där. Alltid. Ibland börjar jag betvivla mig själv. Om jag har den rätten att kräva av någon. En del säger "du kan aldrig förvänta dig att en människa ställer upp för dig på ett sådant sätt, sådana människor finns inte". Fast jag tycker faktiskt att jag kan förvänta mig det. Förvänta mig att de som säger att de bryr sig faktiskt också gör det och ställer upp när jag behöver de. Även när det inte handlar om liv eller död. Med detta menar jag inte att en person ska ge upp sitt liv eller offra sitt välmående för mig. Det skulle jag aldrig kunna kräva. Jag önskar bara det fanns fler människor som kunde ge efter lite av sin egen vilja för att göra något som någon annan blir lycklig av. Kanske handlar det om att inte tänka på sig själv en stund. Kanske handlar det om att prioritera vännen framför pojkvännen en kväll. Kanske handlar det om att ringa ett samtal för att fråga hur någon mår. Kanske handlar det om att gå på den där festen även om man inte var alltför sugen för att man vet att personen som bjöd en skulle bli världens gladaste. Men vad vet jag? Ingenting egentligen. Önskar bara att vi var villiga att göra mer för varandra än vad de flesta av oss gör idag. Detta är ingen one-way-road. Det går åt båda hållen. Om jag säger att jag kräver detta av andra, lita då på att jag kräver det mest av mig själv. Ibland blir det fel och misstag sker. Givetvis kan man inte fylla allas behov samtidigt utan att försumma sina egna. Det är ingen som ska leva för att tillfredställa någon annan. Men missförstå mig rätt, många av oss kan finnas där mer än vad vi finns just nu. Det finns mycket vi fortfarande kan göra för varanda som vi inte gör. Detta utan att gå under i processen. Önskar verkligen att fler tog sig tid att faktiskt visa att de bryr sig istället för att berätta att de gör det. Jag tror det är nyttigt för själen att bry sig om andra och att våga visa det. Om ni inte kan göra det för någon annan, gör det för er egen skull, tänk på den känslan som uppstår när någon verkligen uppskattar vad man gjort. Egoistiskt, kanske det, men då har man åtminstone gjort någon annan en aning lyckligare på kuppen.

Ska väl precis som alla andra skriva ihop något litet fint om nyår och året som varit. Inte för att jag egentligen har så mycket att säga. Fast en del vill jag förstås dela med mig av. Mest för att jag senare i livet har en chans att titta tillbaka på det här och verkligen minnas. Minnas de känslor och händelser som mitt liv bestått av. Sådant som är orelevant för stunden men som fortfarande varit en del i vem jag är. Året som varit kan summeras som fint på många sätt.