Sometimes I want to quit this song
Jag lyser med min frånvaro här på bloggen. Nej, jag lyser faktiskt inte, inget pregnant-glow här inte, amen. Av vilken anledning kan ni då fråga er, jo jag är inte pregnant. Eller jaha, min frånvaro? Nej, det är av den ännu simplare anledningen att jag helt enkelt inte har tillgång till min egen dator där mina kära bilder vilar. Tillsvidare får ni nöja er med dessa hemskt poetiska ord varav majoritet bör skänka er värme och glädje.
Helgen är snart över. Och ja, jag inser att klockan är 23.13 på lördagkväll och att jag redan deklarerar helgens slut. Ärligt talat har jag nog sällan nått denna nivå av tristess, eller jo det har jag förstås, men det var bara alltför längesen för att jag ska kunna komma ihåg hur det kändes. Tror det är min tredje helg hemma nu i rad, man blir ju en aning less sig själv helt enkelt. Dagarna flyter på rätt trivsamt ändå, kvällarna desto trögare dock. Sällskapet ska man väl inte klaga på men majoriteten av familjen är i drömstadie under större delen av kvällskvisten så alltför mycket tillför de inte. Någon vaknade dock just till liv och började kasta kuddar i mitt ansikte. Och för att inte tala om försöka sabba för mig i Icy Towers, nä vetehut sådan oförskämdhet.
I dag har jag hunnit med att börja på argumenatationanalysen till svenskan som ska lämnas in måndag, ack så bedrövligt jobbigt. Eller egentligen började jag igår men insåg ganska tidigt att prestationsförmågan låg på minus. Kvällen till ära har jag även ägnat en timme åt boken "Hur man botar en fanatiker". En väldigt tänkvärd roman om jag får påstå det, vilket jag får. Intressant skulle jag också vilja lägga till, vilket jag just gjorde. I AM UNSTOPPABLE!! Nej, bara väldigt uttråkad.
Planerar inte att dra ut på ert lidande ytterligare men några få avslutande rader ska jag väl ändå kunna få klämma in. Snart är det över. Alldeles strax. Tänk er bara. Vilken fin tanke.
Helgen är snart över. Och ja, jag inser att klockan är 23.13 på lördagkväll och att jag redan deklarerar helgens slut. Ärligt talat har jag nog sällan nått denna nivå av tristess, eller jo det har jag förstås, men det var bara alltför längesen för att jag ska kunna komma ihåg hur det kändes. Tror det är min tredje helg hemma nu i rad, man blir ju en aning less sig själv helt enkelt. Dagarna flyter på rätt trivsamt ändå, kvällarna desto trögare dock. Sällskapet ska man väl inte klaga på men majoriteten av familjen är i drömstadie under större delen av kvällskvisten så alltför mycket tillför de inte. Någon vaknade dock just till liv och började kasta kuddar i mitt ansikte. Och för att inte tala om försöka sabba för mig i Icy Towers, nä vetehut sådan oförskämdhet.
I dag har jag hunnit med att börja på argumenatationanalysen till svenskan som ska lämnas in måndag, ack så bedrövligt jobbigt. Eller egentligen började jag igår men insåg ganska tidigt att prestationsförmågan låg på minus. Kvällen till ära har jag även ägnat en timme åt boken "Hur man botar en fanatiker". En väldigt tänkvärd roman om jag får påstå det, vilket jag får. Intressant skulle jag också vilja lägga till, vilket jag just gjorde. I AM UNSTOPPABLE!! Nej, bara väldigt uttråkad.
Planerar inte att dra ut på ert lidande ytterligare men några få avslutande rader ska jag väl ändå kunna få klämma in. Snart är det över. Alldeles strax. Tänk er bara. Vilken fin tanke.
ΓΛΝΛ
Kommentarer
Trackback
