dag fjorton - en bild som påminner om gamla tider
Gamla goa tider var det minsann!
Sometimes I want to quit this song
Jag lyser med min frånvaro här på bloggen. Nej, jag lyser faktiskt inte, inget pregnant-glow här inte, amen. Av vilken anledning kan ni då fråga er, jo jag är inte pregnant. Eller jaha, min frånvaro? Nej, det är av den ännu simplare anledningen att jag helt enkelt inte har tillgång till min egen dator där mina kära bilder vilar. Tillsvidare får ni nöja er med dessa hemskt poetiska ord varav majoritet bör skänka er värme och glädje.
Helgen är snart över. Och ja, jag inser att klockan är 23.13 på lördagkväll och att jag redan deklarerar helgens slut. Ärligt talat har jag nog sällan nått denna nivå av tristess, eller jo det har jag förstås, men det var bara alltför längesen för att jag ska kunna komma ihåg hur det kändes. Tror det är min tredje helg hemma nu i rad, man blir ju en aning less sig själv helt enkelt. Dagarna flyter på rätt trivsamt ändå, kvällarna desto trögare dock. Sällskapet ska man väl inte klaga på men majoriteten av familjen är i drömstadie under större delen av kvällskvisten så alltför mycket tillför de inte. Någon vaknade dock just till liv och började kasta kuddar i mitt ansikte. Och för att inte tala om försöka sabba för mig i Icy Towers, nä vetehut sådan oförskämdhet.
I dag har jag hunnit med att börja på argumenatationanalysen till svenskan som ska lämnas in måndag, ack så bedrövligt jobbigt. Eller egentligen började jag igår men insåg ganska tidigt att prestationsförmågan låg på minus. Kvällen till ära har jag även ägnat en timme åt boken "Hur man botar en fanatiker". En väldigt tänkvärd roman om jag får påstå det, vilket jag får. Intressant skulle jag också vilja lägga till, vilket jag just gjorde. I AM UNSTOPPABLE!! Nej, bara väldigt uttråkad.
Planerar inte att dra ut på ert lidande ytterligare men några få avslutande rader ska jag väl ändå kunna få klämma in. Snart är det över. Alldeles strax. Tänk er bara. Vilken fin tanke.
Helgen är snart över. Och ja, jag inser att klockan är 23.13 på lördagkväll och att jag redan deklarerar helgens slut. Ärligt talat har jag nog sällan nått denna nivå av tristess, eller jo det har jag förstås, men det var bara alltför längesen för att jag ska kunna komma ihåg hur det kändes. Tror det är min tredje helg hemma nu i rad, man blir ju en aning less sig själv helt enkelt. Dagarna flyter på rätt trivsamt ändå, kvällarna desto trögare dock. Sällskapet ska man väl inte klaga på men majoriteten av familjen är i drömstadie under större delen av kvällskvisten så alltför mycket tillför de inte. Någon vaknade dock just till liv och började kasta kuddar i mitt ansikte. Och för att inte tala om försöka sabba för mig i Icy Towers, nä vetehut sådan oförskämdhet.
I dag har jag hunnit med att börja på argumenatationanalysen till svenskan som ska lämnas in måndag, ack så bedrövligt jobbigt. Eller egentligen började jag igår men insåg ganska tidigt att prestationsförmågan låg på minus. Kvällen till ära har jag även ägnat en timme åt boken "Hur man botar en fanatiker". En väldigt tänkvärd roman om jag får påstå det, vilket jag får. Intressant skulle jag också vilja lägga till, vilket jag just gjorde. I AM UNSTOPPABLE!! Nej, bara väldigt uttråkad.
Planerar inte att dra ut på ert lidande ytterligare men några få avslutande rader ska jag väl ändå kunna få klämma in. Snart är det över. Alldeles strax. Tänk er bara. Vilken fin tanke.
ΓΛΝΛ
dag tretton - du och någon klasskompis
Snygga är vi iaf!
dag tolv - en bild på din vardag
En helt vanlig dag på ICA.....
dag elva - en person du kan berätta allt för
Kompis vet allt!
Boom, boom, boom
Trippelinlägg à la moi, inte illa pinkat. Nej jag måste erkänna att jag helt glömde bort att lägga in dagens bild igår, därav dubbla inlägg. Mer spännande än så var det inte.
Som svar på kommentarer så nej, för tillfället är simning inte ett alternativ, armrörelserna i sig gör att att musklerna inflammeras. Lätta vikter fungerar men dock gäller det bara vissa övningar. Som sagt ska jag få ett sprillans nytt program av min sjukgymnast där en del övningar fungerar med vikter. Poängen är att gradvis kunna öka vikten för att kunna göra musklerna tillräckligt starka för att klara av det vardagliga. Det lär dock ta sin tid innan de är tillräckligt återuppbyggda (om det ens är möjligt).
Ja, det var väl ungefär det jag ville säga. Borde nog krypa i säng snart, klockan närmar sig ju tidig morgon. Nämen, adios amigos, John Blund och jag har en del grejer att reda ut!
Som svar på kommentarer så nej, för tillfället är simning inte ett alternativ, armrörelserna i sig gör att att musklerna inflammeras. Lätta vikter fungerar men dock gäller det bara vissa övningar. Som sagt ska jag få ett sprillans nytt program av min sjukgymnast där en del övningar fungerar med vikter. Poängen är att gradvis kunna öka vikten för att kunna göra musklerna tillräckligt starka för att klara av det vardagliga. Det lär dock ta sin tid innan de är tillräckligt återuppbyggda (om det ens är möjligt).
Ja, det var väl ungefär det jag ville säga. Borde nog krypa i säng snart, klockan närmar sig ju tidig morgon. Nämen, adios amigos, John Blund och jag har en del grejer att reda ut!
dag tio - någon du tycker är väldigt snäll
Mamma min!
dag nio - en bild på någon i din släkt
Sötaste kusin Christina!
I'm beautiful in my way, cause god makes no mistakes
Jag vill förbereda er alla på ett ventilationsinlägg med en aning ilska och en enorm överdos av självömkan. Tycker så extremt synd om mig själv idag. Eller, i dag, som man tydligen ska stava det, bullshit. Ja, i alla fall så är det synd om mig, mer än vanligt. Förutom religionen, projektarbetet, matten, rättskunskapen och balen fick jag veta att jag aldrig någonsin igen kommer kunna idrotta som en "normal" person. Jag har nog gråtit sedan jag kom hem från vårdcentralen. För er som inte har alla kameler i kopplet kan jag ju förklara att efter att ha tränat volleyboll i åtta år och älskat varje sekund av det är det rätt hårt att få ett besked om att man aldrig kommer kunna spela igen. Som max kommer jag kunna spela en amatörturnering någon gång dock inte utan konsekvenser. Jag ger upp livet lite. Att gå från att vara så pass aktiv till.. ja, det här, usch. Det här är inte ens det värsta, bara en del i en härva av helveten. I och med detta kommer jag aldrig kunna leva ett fullt normalt liv. Dramatiskt va? Nej, men det är faktiskt sant. Jag planerade att ta ett sabbatsår efter gymnasiet och arbeta på ICA möjligtvis. Hade till och med börjat överväga hemtjänsten (ni som känner mig fattar hur stort det är). Nu då? Nej, det här är något som aldrig kan bli verklighet. Jag kommer aldrig kunna arbeta inom något område där lyft är inblandat. Det är inget som jag själv kommit fram till utan fick det sagt rakt ut "du kan bara arbeta vid ett skrivbord, tyvärr". Som ung har man inte riktigt den lyxen att välja så ett sabbatsår är rätt så utslutet för mig, känns ju jättebra. Det här är inte ens det värsta, vet ni vad det absolut värsta är? Det faktum att jag inte ens vet om jag kommer kunna bära mina egna barn. Även om barn inte är aktuellt förrän om ett bra tag så finns de i min framtid. Jag vill som alla andra kunna bära mitt framtida barn utan att gråta över smärtan men jag vet inte om jag någonsin kommer få den möjligheten. DET är det absolut värsta.
Efter jag skrivit klart ovanstående insåg jag att de flesta av er kanske inte riktigt vet vad det är för fel jag har (förutom de uppenbara då). Drar en liten genomgång för er så ni kan känna ännu mer sympati för mig. För drygt tre år sedan började jag känna av smärtor i min axel. Vi antog att det var en överansträngning och jag vilade en vecka. Smärtan avtog och jag återgick till att träna två gånger i veckan. Jag insåg ganska snart därefter att något var fel på riktigt eftersom smärtan återkom relativt snart. Jag besökte min första sjukgymnast som efter ett ultraljud konstaterade att jag hade en inflammation i axeln. Jag gick därifrån med alvedon och ett träningsprogram utformat efter min axels behov. Ett år passerade och sjukgymnastiken gav i princip ingenting, smärtan återstod, så jag la av med träningsprogrammet. Jag fann dock ett mönster, ju mer jag tränade desto mindre ont hade jag. I ett år till fortsatte jag träna i samma tempo som de andra och klarade det helt okej. Därefter gick det bara utför. Under det året hade jag bara känt av smärtan under längre uppehåll och efter säsongsavslutning. Det var det slut med. Sista året kom smärtan under alla slags uppehåll. Först under sportlov och liknande. Därefter mellan torsdags- och tisdagsträningarna. Sedan mellan tisdags- och onsdagsträningarna tills det eskalerade ännu mer och blev en konstant smärta. När jag talar om smärta menar jag inte att det gjorde lite ont hela tiden, jag menar en skärande smärta. Tänk er hur ett knivhugg i axeln skulle kännas, lite värre än så var det. Tillslut blev situationen ohållbar och jag la av helt med volleybollen. Under den perioden hann jag med en röntgen, en magnetröntgen, ett ortopedbesök, tre sjukgymnastikprogram och ett oändligt antal läkarbesök. Idag var mitt sista läkarbesök. Det är nu konstaterat att det inte finns något mer att göra utom att försöka återuppbygga musklerna så gott som det går, om jag ska ha en chans till ett drägligt liv. Jag har alltså i princip kronisk inflammation i mina axelmuskler + en överrörlighet som gör att jag har lätt för att dra axlarna (eller alla kroppsdelar för den delen) ur led. Minsta kraftansträngning och mina muskler inflammeras. Nu återstår att åter igen hitta ett träningsprogram som kanske fungerar i kombination med smärtstillande medicin. 18 år och beroende av smärtstillande, inte okej.
Nu kommer det finnas de som tycker jag överdriver allt, att jag är överkänslig. Ska ni vara såna vill jag inte ens veta. Tro vad ni vill men det här är så sant om det bara kan bli. Vem skulle välja ett sådant liv till sig själv? VEM skulle välja att leva med det här om det fanns ett val. Ingen, jag lovar er. Det märks kanske inte av alltför mycket i min vardag men hur många är det som ser mig ligga hemma i soffan och gråta för att jag inte ens orkar lyfta armen tillräckligt för att nå tvdosan? Man lär sig leva med smärtan, den är något lika konstant som ett andetag för mig.
Efter jag skrivit klart ovanstående insåg jag att de flesta av er kanske inte riktigt vet vad det är för fel jag har (förutom de uppenbara då). Drar en liten genomgång för er så ni kan känna ännu mer sympati för mig. För drygt tre år sedan började jag känna av smärtor i min axel. Vi antog att det var en överansträngning och jag vilade en vecka. Smärtan avtog och jag återgick till att träna två gånger i veckan. Jag insåg ganska snart därefter att något var fel på riktigt eftersom smärtan återkom relativt snart. Jag besökte min första sjukgymnast som efter ett ultraljud konstaterade att jag hade en inflammation i axeln. Jag gick därifrån med alvedon och ett träningsprogram utformat efter min axels behov. Ett år passerade och sjukgymnastiken gav i princip ingenting, smärtan återstod, så jag la av med träningsprogrammet. Jag fann dock ett mönster, ju mer jag tränade desto mindre ont hade jag. I ett år till fortsatte jag träna i samma tempo som de andra och klarade det helt okej. Därefter gick det bara utför. Under det året hade jag bara känt av smärtan under längre uppehåll och efter säsongsavslutning. Det var det slut med. Sista året kom smärtan under alla slags uppehåll. Först under sportlov och liknande. Därefter mellan torsdags- och tisdagsträningarna. Sedan mellan tisdags- och onsdagsträningarna tills det eskalerade ännu mer och blev en konstant smärta. När jag talar om smärta menar jag inte att det gjorde lite ont hela tiden, jag menar en skärande smärta. Tänk er hur ett knivhugg i axeln skulle kännas, lite värre än så var det. Tillslut blev situationen ohållbar och jag la av helt med volleybollen. Under den perioden hann jag med en röntgen, en magnetröntgen, ett ortopedbesök, tre sjukgymnastikprogram och ett oändligt antal läkarbesök. Idag var mitt sista läkarbesök. Det är nu konstaterat att det inte finns något mer att göra utom att försöka återuppbygga musklerna så gott som det går, om jag ska ha en chans till ett drägligt liv. Jag har alltså i princip kronisk inflammation i mina axelmuskler + en överrörlighet som gör att jag har lätt för att dra axlarna (eller alla kroppsdelar för den delen) ur led. Minsta kraftansträngning och mina muskler inflammeras. Nu återstår att åter igen hitta ett träningsprogram som kanske fungerar i kombination med smärtstillande medicin. 18 år och beroende av smärtstillande, inte okej.
Nu kommer det finnas de som tycker jag överdriver allt, att jag är överkänslig. Ska ni vara såna vill jag inte ens veta. Tro vad ni vill men det här är så sant om det bara kan bli. Vem skulle välja ett sådant liv till sig själv? VEM skulle välja att leva med det här om det fanns ett val. Ingen, jag lovar er. Det märks kanske inte av alltför mycket i min vardag men hur många är det som ser mig ligga hemma i soffan och gråta för att jag inte ens orkar lyfta armen tillräckligt för att nå tvdosan? Man lär sig leva med smärtan, den är något lika konstant som ett andetag för mig.
Till alla er som tog er igenom all text, good for you! Ni är säkert riktigt less nu, men hey, jag varnade er faktiskt. Tänkte avsluta med att säga att idag tycker jag synd om mig, vilket är okej. Just idag ska jag tycka hur synd som helst om mig själv, vältra mig i sorg och bara dränka allt i självömkan. Imorgon återgår jag till verkligheten. Inget mer stackars mig, bara ta en dag i taget.
ΓΛΝΛ
dag åtta - en person som du saknar
Den här bruden stekte i Thailand alldeles för länge!
dag sju - en bild som du aldrig lagt upp
Vi är nyktra.
dag sex - en bild på du och en vän du inte varit med på länge
Det var alltför längesen jag träffade den här bruden!
dag fem - en gammal bild på dig själv
Här blev jag gjord. (OCH NEJ JAG VET INTE HUR FAN MAN VÄNDER BILDEN)
Så här stor var jag när jag kom ut (nääästaaaan iaf)
Så här stor var jag när jag fyllde ett år.
Kanske är jag tre år här. Tep. Kanske. Beror på. Kanske inte.
Fyra, fem år har jag väl nått här.
Inte igår iaf, men kanske är jag 13, 14 år?
Här är jag då 15 år, definitivt. Man glömmer inte en sådan lugg.
Hela 16 år här. Stooortjejen.
Den här slänger jag bara in för att jag är snygg.
Innan ni stör ihjäl er på mig, JA, jag såg att det stod EN gammal bild på dig själv. But I am too damn sexy för att inte dela med mig av dessa. Enjoy.
PS. Dagens våta drömmar går till Sofie, bara för att hon är gulligast. DS.
The littlest things that take me there
Det sociala experimentet went as I tänkte mig. Gick nämligen från 7 besökare till hela 31. Tror vi kan konstatera att facebook is the shiet. Jajust, ber om ursäkt om ni trodde det var något jättespännande jag höll på med. Eller nej, ni borde veta bättre, shame on you!
Hade inte så mycket att säga idag känner jag. Något jag dock kan informera er om är att jag idag för första gången såg My sisters keeper och det är nästan så jag ångrar mig. Varför? Trots att filmen var helt fantastiskt så hatar jag att den får en att må så fruktansvärt dåligt efteråt. Jag får ångest. VEM GÖR SÅNA FILMER?!?! Åh, nej, jag tar tillbaka det. Jag är glad att jag såg den, tror dock jag har vätskebrist efter nästan två timmars tokgråtande... Nej, nu ska jag faktiskt ta tag i mitt liv igen. Bussen avgår om cirkus en halvtimme så nu packar jag vidare och ikväll väntar städning och en låååååååååång dusch. Peas.
Hade inte så mycket att säga idag känner jag. Något jag dock kan informera er om är att jag idag för första gången såg My sisters keeper och det är nästan så jag ångrar mig. Varför? Trots att filmen var helt fantastiskt så hatar jag att den får en att må så fruktansvärt dåligt efteråt. Jag får ångest. VEM GÖR SÅNA FILMER?!?! Åh, nej, jag tar tillbaka det. Jag är glad att jag såg den, tror dock jag har vätskebrist efter nästan två timmars tokgråtande... Nej, nu ska jag faktiskt ta tag i mitt liv igen. Bussen avgår om cirkus en halvtimme så nu packar jag vidare och ikväll väntar städning och en låååååååååång dusch. Peas.
ΓΛΝΛ
dag fyra - en person som alltid ställer upp för dig
Min underbara Therese!
Do I risk it all?
Socialt experiment on the go, får se hur det går. I'll keep you posted.
Man är ju inte mer än kvinna liksom.
ΓΛΝΛ
dag tre - en bild på någon i din familj
Min kära fader Darko(s), som förövrigt var världens lyckligaste på julafton när
han beskådade denna kreation.
han beskådade denna kreation.
dag två - en bild som du alltid skrattar åt
Linas kära mamma var mottagare av denna bild!
dag ett - en bild på dig själv
Så här snygg var jag på Halloween!
Take me to the place where you go
Woop, woop. Nämen hej. Ehm ja, i brist på annat så startar jag en utmaning i bloggen för att liva upp den lite. Ni kommer framöver få ta del av en hel del fagra bilder. Japp. Det ni.
dag 1: en bild på dig själv
dag 2: en bild som du alltid skrattar åt
dag 3: en bild på någon i din familj
dag 4: en person som alltid ställer upp för dig
dag 5: en gammal bild på dig själv
dag 6: en bild på du och en vän du inte varit med på länge
dag 7: en bild som du aldrig lagt upp
dag 8: en person som du saknar
dag 9: en bild på någon i din släkt
dag 10: någon du tycker är väldigt snäll
dag 11: en person du kan berätta allt för
dag 12: en bild på din vardag
dag 13: du och någon klasskompis
dag 14: en bild som påminner om gamla tider
dag 15: en person som du vill vara med
dag 16: en ful bild på dig själv
dag 17: en ovanlig bild
dag 18: en bild på dina närmaste
dag 19: den nyaste bilder på dig själv
dag 20: någon/några du alltid har roligt med
dag 21: en bild på en konstig tid i ditt liv
dag 22: en bild på en tid du saknar
dag 23: en bild från i sommras
dag 24: en bild som gör dig glad
dag 25: en person som alltid gör dig glad
dag 26: en tokig bild
dag 27: en person som är snygg
dag 28: någon du aldrig kommer släppa taget om
You may not be guilty but you're ready to confess
Kära läsare jag ljög för er igår. Befängt försökte jag påstå att jag klarade mig helskinnad från slalomåkningen men ack så fel. Vaknade upp med den alltför bekanta smärtan i axeln tidigt imorse, försökte leta åt mig lite medicin men klumpigt nog är den kvar i lägenheten. Som det kan gå, får väl bara instämma med läkarens utlåtande "du är helt enkelt inte byggd för det", nä, jag är byggd som soffpotatis och inget mer. Nej, om det är något som är befängt i denna historien så är det väl just det.
Dagen blev mer eller mindre händelserik. Idag fick Big Brother helt enkelt stå för underhållningen då jag inte hade ork nog att skapa den själv. Kanske borde sätta upp en kamera i lägenheten och köra live dygnet runt? Fast nej, stackars mänskligheten, jag är så pass van vid att umgås med mig själv att jag ibland glömmer att andra människor faktiskt har känslor. My bad.
Mitt läsarantal har förövrigt ökat till hela SJU personer, se där. Jag är faktiskt imponerad, undra bara vad som händer med statistiken om jag exponerar bloggen på ansiktsboken? Hmm.. kanske kommer upp i tio läsare då, vilket mästerligt rekord det skulle vara minsann! Nej, dags att återgå till verkligheten.
Dagen blev mer eller mindre händelserik. Idag fick Big Brother helt enkelt stå för underhållningen då jag inte hade ork nog att skapa den själv. Kanske borde sätta upp en kamera i lägenheten och köra live dygnet runt? Fast nej, stackars mänskligheten, jag är så pass van vid att umgås med mig själv att jag ibland glömmer att andra människor faktiskt har känslor. My bad.
Mitt läsarantal har förövrigt ökat till hela SJU personer, se där. Jag är faktiskt imponerad, undra bara vad som händer med statistiken om jag exponerar bloggen på ansiktsboken? Hmm.. kanske kommer upp i tio läsare då, vilket mästerligt rekord det skulle vara minsann! Nej, dags att återgå till verkligheten.
ΓΛΝΛ
Tonight I'm lovin' you
Sex besökare visade statistiken på igår, jag är mäkta imponerad. Vem kunde anat att en blogg-comeback skulle få mitt läsarantal att skjuta i höjden? Inte jag i alla fall, vilken ära, känner mig enormt hedrad över ert engagemang.
Vilka vackra ord jag lyckades spotta ut, händer alltför sällan. Idag har jag faktiskt nyheter till er kära läsare, hör och häpna! Idag stod jag för första gången på sex år på ett par slalomskidor... och jag är fortfarande hel! Det gick, med tanke på omständigheterna, extremt bra. Sen att de satt upp ett staket där man ska åka är ju en annan sak, jag kan väl bra gärna inte veta det. Nu skulle jag dock vilja påpeka att jag rört på mig tillräckligt för i år MEN hurtig som jag är beger jag mig nog åter ut i backen redan imorgon.
Har förövrigt sett Burlesque för femtioelfte gången idag, jag är kär. Jag vill göra barn med den, så bra är filmen alltså! Rekomenderar den starkt till er som inte sett den än. Funderar på att se Black Swan också men känner hur jag riktigt kommer ångra mig. Inte för att den kommer vara dålig, tvärtom, den kommer garanterat vara riktigt bra. Dock tål jag inte dessa psykologiska thrillerfilmer, eller vem försöker jag lura, jag tål inget som har med skräck eller thriller att göra så för att undvika dessa självmordstankar undviker jag dessa sorters filmer. Black Swan är dock, tyvärr, en film jag faktiskt väldigt gärna vill se. Tragiskt. Jag hoppas på en inte dödlig utgång, men jag återkommer till det senare.
Klockan börjar närma sig spöktimmen och jag är faktiskt inte ens ett dugg trött. Jag som fick höra att frisk luft hade en sövande effekt... somebody played me, big time. Jaja, jag får väl lägga ner mer energi på mitt Mahjong-spelande och ja, om ni inte listat ut det än är jag en förstaklassig nörd. Men vad gör det när tonerna av Burlesque fyller mina öron? Nej ni trogna läsare, nu beger jag mig till filosofins värld, där jag efter många om och men, inte alls vill höra hemma. Ibland har man dock inte ens ett val, så nu ska jag bara existera ett tag, bazinga.
Vilka vackra ord jag lyckades spotta ut, händer alltför sällan. Idag har jag faktiskt nyheter till er kära läsare, hör och häpna! Idag stod jag för första gången på sex år på ett par slalomskidor... och jag är fortfarande hel! Det gick, med tanke på omständigheterna, extremt bra. Sen att de satt upp ett staket där man ska åka är ju en annan sak, jag kan väl bra gärna inte veta det. Nu skulle jag dock vilja påpeka att jag rört på mig tillräckligt för i år MEN hurtig som jag är beger jag mig nog åter ut i backen redan imorgon.
Har förövrigt sett Burlesque för femtioelfte gången idag, jag är kär. Jag vill göra barn med den, så bra är filmen alltså! Rekomenderar den starkt till er som inte sett den än. Funderar på att se Black Swan också men känner hur jag riktigt kommer ångra mig. Inte för att den kommer vara dålig, tvärtom, den kommer garanterat vara riktigt bra. Dock tål jag inte dessa psykologiska thrillerfilmer, eller vem försöker jag lura, jag tål inget som har med skräck eller thriller att göra så för att undvika dessa självmordstankar undviker jag dessa sorters filmer. Black Swan är dock, tyvärr, en film jag faktiskt väldigt gärna vill se. Tragiskt. Jag hoppas på en inte dödlig utgång, men jag återkommer till det senare.
Klockan börjar närma sig spöktimmen och jag är faktiskt inte ens ett dugg trött. Jag som fick höra att frisk luft hade en sövande effekt... somebody played me, big time. Jaja, jag får väl lägga ner mer energi på mitt Mahjong-spelande och ja, om ni inte listat ut det än är jag en förstaklassig nörd. Men vad gör det när tonerna av Burlesque fyller mina öron? Nej ni trogna läsare, nu beger jag mig till filosofins värld, där jag efter många om och men, inte alls vill höra hemma. Ibland har man dock inte ens ett val, så nu ska jag bara existera ett tag, bazinga.
ΓΛΝΛ
Beggin you, put your loving hand out darling
Kompis, nu är det officiellt, du är INTE min enda läsare! Det hade jag ju iofs märkt om jag hade spanat in bloggstatisktiken någon gång... men det må va. Nu fick jag det faktiskt bevisat genom en kommentar också, amazing. Tycker du anonyme printar ditt namn nästa gång, för jag kan ju inte benämna dig som kompis2 heller? Riktigt så fungerar det inte. Sen är jag ju, hör och häpna, faktiskt uppe i FEM LÄSARE! Kissie se upp, me be coming for you.
Nämen nu till allvaret..... haha lurade. Blir inte av. Men jag hade faktiskt riktigt trevligt i fredags. Kan ju vara värt att nämnas så här i förbifarten. Blev en toppenkväll helt enkelt! Vad nu då? Det undrar jag med. Inspirationen är inte på topp men har ett enormt sug efter att skriva. Skriva tills fingrarna blöder. Nej nu ljög jag då, här spiller vi inget blod!
Blir ett relativt flummigt och osammanhängande inlägg men det tycker jag ni (PLURAL!!!!) kan vara nöjda med. Jag var ju i alla fall trevlig. Det är väl inte alltför vanligt? Lurade igen, jag är alltid trevlig, det vet ni.
Till sist kan jag faktiskt säga att jag känner mig oerhört tacksam idag. Tacksam för det liv mina föräldrar skapat åt mig, tacksam för chansen att göra något av det. Vuxenlivet närmar sig med SKRÄMMANDE stora steg och trots all den ångest jag upplevt skulle jag inte byta den mot något annat.
Nämen nu till allvaret..... haha lurade. Blir inte av. Men jag hade faktiskt riktigt trevligt i fredags. Kan ju vara värt att nämnas så här i förbifarten. Blev en toppenkväll helt enkelt! Vad nu då? Det undrar jag med. Inspirationen är inte på topp men har ett enormt sug efter att skriva. Skriva tills fingrarna blöder. Nej nu ljög jag då, här spiller vi inget blod!
Blir ett relativt flummigt och osammanhängande inlägg men det tycker jag ni (PLURAL!!!!) kan vara nöjda med. Jag var ju i alla fall trevlig. Det är väl inte alltför vanligt? Lurade igen, jag är alltid trevlig, det vet ni.
Till sist kan jag faktiskt säga att jag känner mig oerhört tacksam idag. Tacksam för det liv mina föräldrar skapat åt mig, tacksam för chansen att göra något av det. Vuxenlivet närmar sig med SKRÄMMANDE stora steg och trots all den ångest jag upplevt skulle jag inte byta den mot något annat.
ΓΛΝΛ
Du kanske trodde det var självklart idiot
Det här är till kompis, kompis snel idag, kompis mata annan kompis, kompismys.
Seriöst så vill ju inte den här bloggen göra styckeindelning av sig själv så man tager det man haver helt enkelt. Kompis får väl grina lite på mig om det inte passar... jaha, what's up beside my dick? Nja, inte alltför mycket. Såg Big Brother, intressant var det. Eller ja, frågan om det ens var intressant men låg gjorde dom iaf. Och det är ju det viktigaste, eller hur?
Börjar seriöst bli sådär farligt hungrig. Sådär på gränsen till att man inte vet om man överlever eller inte. Eta buleh kanske? Kan ju va en bra idé. Fast den skulle jag ju bjuda på imorgon... hmm... i-landsproblem check! Nu blir det väl att spana in ögonlocken så man orkar leva imorgon, kan ju vara en fördel. Eller tja, kanske inte heller.
Nämen for real så har faktiskt kompis matat mig (taaaak), nu återstår bara faktumet att jag är hungrig igen och behöver föda. Lagomt till att jag rensat ut kylen. Koka nudlar tänker ni, blir inte av. Torsdag är officiell diskar-dag, det betyder att allt diskas och då kan man ju inte bra gärna komma där och laga mat sen, går iiinteee för sig!
Seriöst så vill ju inte den här bloggen göra styckeindelning av sig själv så man tager det man haver helt enkelt. Kompis får väl grina lite på mig om det inte passar... jaha, what's up beside my dick? Nja, inte alltför mycket. Såg Big Brother, intressant var det. Eller ja, frågan om det ens var intressant men låg gjorde dom iaf. Och det är ju det viktigaste, eller hur?
Börjar seriöst bli sådär farligt hungrig. Sådär på gränsen till att man inte vet om man överlever eller inte. Eta buleh kanske? Kan ju va en bra idé. Fast den skulle jag ju bjuda på imorgon... hmm... i-landsproblem check! Nu blir det väl att spana in ögonlocken så man orkar leva imorgon, kan ju vara en fördel. Eller tja, kanske inte heller.
HEJDÅÅÅ KOMPIIIIS
/ΓΛΝΛ
/ΓΛΝΛ
