My love, my valentine
Med Alla Hjärtans Dag kommer känslor. Of all kinds. Kanske är det bara kommersiell bullshit, vad vet jag, men skulle ändå vilja påstå att det kan vara rätt mysigt. En dag att fira kärlek på, ser inget meningslöst med det. En del känner sig extremt lyckliga medan en del känner sig mer ensamma än någonsin, vad beror det på? "Jag är ensam" fungerar inte som argument här, inte för mig. För om än det kanske är "meningen" att man ska spendera denna dag med sin partner så skulle jag ändå vilja påstå att kärlek sträcker sig beyond that. Fira kärleken till din familj, dina vänner eller helt enkelt dig själv! Det är sällsynt att en människa är helt ensammen så ta tag i er själva och myyyys.
Måste säga att jag är mer besviken än någonsin i år. I vanliga fall finns det alltid en ask gelehjärtan på köksbordet denna dag MEN inte i år. Jag glömde nämligen helt bort att köpa en när jag svängde förbi affären. Min årliga gelehjärtantryckartradition has come to an end. För att jag var glömsk nog. Och lat. För lat för att gå tillbaka dit i detta nästan minus 30-iga väder. Och nu sitter ni (DU LINA) säkert och tror att jag äääälskar gelehjärtan. Det gör jag inte. Inte det minsta. Men det är tradition.
Sen lyckades jag minsann köpa mig en gurka för att sen glömma den på affären. Good job. Jag älskar mig själv. Om ni inte förstått det.
Nu blir det att inte diska och kanske ja, bra fråga. På återseende.
ΓΛΝΛ
Jag är "Lucy in the sky", jag är högt över molnen
Trots mitt totalt sömniga tillstånd lyckades gårkvällen leverera. Kanske är det så att jag varit hemma och isolerad alldeles för länge (JA) men hade mig en ovanligt trevlig kväll. Så var det med det då, vad händer härnäst?
Imorgon vankas Alla Hjärtans Dag, det firar jag med att trycka gelehjärtan framför tv:n. Känns som ett vinnande koncept. Hmm, ja, jag är rätt nöjd med upplägget.
Måste komma ihåg att handla middag. Bortskämd som man är var det längesen sist det behövdes. Kanske borde jag fundera ut VAD jag faktiskt ska handla innan jag går in på ICA. Kanske inte dock.
Något mer? Inte vad jag kan komma på nu, förutom det faktum att jag tror Linn kan ha rätt i att Veronica Maggios låt "Jag Kommer" blir en sommarplåga i år. Se där.
Dags för föda nu, fylla på kurvorna. Fast är ju tung nog som det är.. hmm. Ska klura på det där ett tag. Vi får se. Jag återkommer.
ΓΛΝΛ
Don't look back in anger I heard them say
Idag är jag så fruktansvärt arg. Arg över att behandlas som ett barn trots mina snart 19 år. Är det något som riktigt går mig på nerverna så är det just det här, att bli bemött som om jag inte hade en enda hjärncell i hjärnkontoret. Det är så oerhört respektlöst.
Känner hur det enda som verkligen bara är mitt försvinner ifrån mig, nämligen mig själv. Det har kommit till den gräns att det nästan är för krävande att stå på sig, det tar för mycket energi helt enkelt utan att vara värt det. Hur mycket jag än försöker och hur mycket jag än kämpar för det jag står för så slås det alltid ner. Att jag som ung faktiskt kan ha rätt finns inte på världskartan, nej, äldre vet bäst, punkt. Det känns som jag återigen är fem år och mamma använder uttrycket "för att jag säger så" som svar på allt. En diskussion? Nej, nej, mamma bara vet att det är så.
Visst beter jag mig som ett barn till och från men om att boka mina egna tandläkartider innebar mer respekt för mig som vuxen individ skulle jag definitivt göra det. Sanningen är dock att oavsett hur mycket ansvar jag än tar på mig kommer jag aldrig få den respekten. Jag är ung och dum, punkt. Det bara är så, finns inget att göra åt, kom tillbaka om några år.
Nej, helt ärligt är jag nästan lika mycket arg som ledsen. Ledsen över hur litet förtroendet är för mig. Inte ens en gnutta förtroende för att jag ska klara av att fatta ett relativt enkelt beslut. Lära mig genom att göra misstag? Kommer inte på frågan, här får det minsann inte göras misstag, vilken skam det skulle vara!
Jag längtar till min lägenhet. Extremt mycket. Längtar till det stället där jag inte behöver stå till svars för mig själv. Till den plats där det räcker med att bara vara jag. Där jag får vara ung och dum ifred. Allt det här ger mig en enormt irriterande huvudvärk. Behöver sova. Slippa alla bekymmer under några timmar.
ΓΛΝΛ
I don't care what the people may say
Nyfunnen inspiration till att skriva ner lite tankar och funderingar. Kanske är det inte ens inspiration utan ett reslutat av ren uttråkning? Who knows.
Vad jag har gjort idag? Nej, det ska jag inte plåga er med, ni kan vara lugna. Däremot kan jag säga att världens underbaraste film spelades på min dator, nämligen The Holiday, bara så ni vet.
Känner mig inte bekväm med att skriva här längre, vet inte riktigt vad det beror på. Rädslan för era reaktioner trots att jag inte räknar med att någon läser här något mer. Allt är så känsligt idag, så skört. Var går gränsen? Vad får man skriva om och vad ska man helt enkelt skita i? Jag vet inte. Egentligen bryr jag mig inte heller, låt människor tala om vad de vill, men samtidigt säger en röst inom mig "BRY DIG". Som att det inte är okej att inte bry sig. Kanske är det just det felet jag alltid gjort, att jag brytt mig för mycket. Det är, ärligt talat, skitjobbigt att bry sig hela tiden. Bry sig om vad man äter, bry sig om hur man ser ut, bry sig om hur man uppfattas av andra. Det är energikrävande och oftast inte mödan värd. Live a little. Det är okej att inte bry sig ibland, alla behöver en paus. God knows I do.
Nej, nu ska jag återgå till att inte bry mig ett tag till, bara njuta och spela Gold Miner förstås.
ΓΛΝΛ
